Tomma ord.
För vad jag än säger och försöker förklara så blir det fel.
Jag hittar inte dom rätta orden och dom orden jag hittar känns meningslösa eftersom det är inte dom rätta orden.
Önskar att jag kunde säga vad jag känner.
Men ngt håller mig tillbaka.
Du var min allra bästa vän i hela världen men jag kan fortfarande inte ringa dej när jag behöver. Det är som om ngt håller emot. En vägg emellan oss.
Ska jag slå mig igenom väggen snart ? Har jag styrkan kvar ?
Jag skulle gå igenom eld och vatten för dej men den där jävla väggen är värre.
Jag kommer inte igenom.
Jag har handen mot väggen och den är kall. Hoppas på att kunna mjuka upp den så jag kan dra mig igenom den.
För jag ska igenom. Förr eller senare.
Jag älskar att jag har min Ida som stöd. Underbar kvinna <3
Jahaja...
Jag hade nästan börjat må okej..
Sen blev det som det blev och jag hoppades men krossades rätt snabbt.
Jag försökte men du har inte ändrats...
Antog nästan att det skulle blisåhär.
Så jag kan säga "Vad varre jag sa"
Dags att lämna känslorna för dig bakom mig för gott..
Om jag ändå kunde ha styrkan.
Har känt att jag behövt dig mkt på den senaste tiden men jag har inte kommit till skott och tror inte jag kan.
Att jag inte kommer fram, får fram mitt budskap. Att du fortfarande hatar mig.
Jag har ingen kraft. Har gått neråt men hoppas på att jag ska mig upp snart.
Men det skulle gå fortare och bättre om du var vid min sida.
Så mkt jag vill säga och berätta för dej.
Vet inte ens om du läser det här men om du gör d.
Kan du kanske höra av dej ? Hoppas på att iaf ha kontakt.
...
Du vet inte att jag vet men du är fortfarande osäker på om jag vet sanningen.
Kan ju säga att jag vet. Därför tänker jag inte slösa energi på folk som bara tar den och springer iväg.
Det har varit jobbigt eftersom du varit en så nära vän men jag kan inte vara vän med dej längre.
Du är en lögnare och energitjuv.
Thats it.
Chooose
Show your intrest or lose mine.
Your choice...
Jahapp....
Intalade mig att det inte var jobbigt längre.
Vissa stunder känns det som om jag börjat gå vidare och så dyker d upp saker som river upp gamla sår och även strör salt i dom.
Jag önskar jag kunde gå vidare men jag antar jag saknar dej.
Jag vet inte hur jag ska tackla det just nu.
Jag tar steg för steg.
Prio ett är lägenheten...
Blir väl dra o kolla på en under veckan.
Hoppas på det bästa.
Jag hatar personer som tror att dom "känner" mig.
Som tror dom vet vad jag egentligen vill..
Även såna som gärna förstör.. Som säger saker utan att tänka på konsekvenserna. Vad det kan göra mot den andra som hör orden.
Kan ju säga att d sårat mig. Av folk jag hade nära och kallade "mina bättre vänner".
Vill bara stänga av känslorna för nu börjar det bli riktigt jobbigt...
Man hatar skvaller men måste ändå veta... blä
Ahapp...
Feeling like a failure..
Gomööööran:)
Min ben skakar..
Rastlös antar jag. Ska dra t jobbet om ca 10 min...
Börjar 9 ist för vanliga 10. Inga fel :)
Men vet inte hur länge jag jobbar idag dock men får se senare antar jag :)
Tjo på er:)
Efter jobbet..
Efter jobbet imorn tänker jag tamefan ta en öl.
Bara för att jag kan.
Imorn har jag massor på dagordningen. Hela veckan faktiskt.
Men nu ska jag slå på tvn o sova lite grann.
I hate emotionell rollercoasters....
Fuck it
Beslutsångest...
Ska jag ut t hälja eller inte ?
Ska jag ta ledigt från jobbet ?
Behöver pengarna så jag antar att det blir att jobba...
Men vad gör man inte för att uppfylla sina drömmar ?
Tröttnat på helger ?
Önskar jobbet varade längre.
Helgen är överskattad i nuläget.
Hoppas på o få jobba så mkt som mjligt nu så man tar sig iväg ngn gång...
Nej nej och åter nej !
Nej, jag tänker inte berätta ngt vad jag vill göra för dej längre.
Du ger allt en negativ ton.
Hela du är negativ så varför ska jag låta mina ideér dras ner med dej ?
Du är utesluten från mina ideér, mina planer och mina tankar.
Du är infekterad och du smittas.
Du är magsjuka. För man vill bara spy över dej ibland.
Du är en sjukdom man blir vaccinerad ifrån.
Ja, jag kan rabbla på i evigehet.
Du kommer fortfarande inte i närheten av mig på något sätt.
Du är en bekant till en bekant.
Lååångt ifrån mig.
jag vill inte ha dej, vill inte vara med dej, inte ens höras talas om dej.
Hejdå...
Hide and seek
Finns inga ord för hur jag känner mig.
Just a screwup...
Varför ens ?
Förstår inte varför jag envisas om att få d funka.
Jag vill verkligen men tystnaden ger tårar.
Du förstod aldrig...
Du förstod aldrig att jag ville ha ett liv med dej.
Du förstod aldrig att du var den jag kunde se en framtid med.
Du kommer nog aldrig förstå hur jag tänker, vad jag ville.
Jag vill ha ett liv med ngn jag älskar och ha en framtid med.
Att bo ihop med, dela saker med, göra saker med.
Det där med kärlek i längden, i vått och torrt.
Men du visade att du inte ville vara en del av det.
Jag förstod att du inte är mannen i mitt liv.
Om du var han skulle du inte betett dej som du gjorde.
Jag gav dej en chans till men du visade att du inte kunde ändras.
Jag gav dej chansen att visa att du va han.
Du fick mig må bra men ändå dåligt.
Jag är inte tjejen som vill ha ngt kort. Jag vill ha kärlek i längden.
Jag tar dagen som den kommer men kärlek vill jag inte byta ut hela tiden.
Det enda som bestod. Det som inte ändras.
Jag kommer kanske aldrig hitta det men jag tänker iaf försöka.
